Redan i somras fick jag en beställning på ett kort till en kollega som ska gå i pension. Direkt när jag fick förfrågan började förstås tankarna kring hur kortet skulle utformas. Jag har lagt ner många timmar på att googla efter lämpliga dikter eller ordspåk/citat att pryda kortet med, men det var inte förrän samma vecka kortet skulle levereras som jag hittade en fantastisk dikt om pensionen skriven av Siv Andersson.
Pennan är en Quickutz Dies och den köpte jag enbart på grund av den här beställningen, men jag hoppas förstås att den ska komma till användning fler gånger.
Kortet gjorde succé, förmodligen för att jag hade tagit Annas sista pressmeddelande och medvetet lagt in en massa fel, särskrivningar, stavfel, avstavningar, mellanslag på fel ställa – ja allt sånt där som en informatör direkt ser och irriterar sig på.