Det här studentkortet är en beställning från en före detta kollega. Det är alltid svårt att göra kort till personer man inte känner och ännu svårare till killar. Så det fick helt enkelt bli traditionellt gult och blått utan alltför mycket sockersött.
Det här studentkortet var en beställning från en före detta kollega. När det gäller kort till personer jag inte känner är det lika bra att vara traditionell, så gult och blått blev självklara färger att jobba med. Hittade också en fantastisk studentdikt skriven av Siv Andersson som jag valde att ha på insidan av kortet.
Såhär i studenttider har jag hittat två fina dikter som Siv Andersson har skrivit.
Kunskap har ett särskilt,
högst personligt pris.
Det kostar tid och vilja
att bli riktigt vis.
Så många ord att läsa…
ett slit som stundtals tär.
Men det finns mål och mening
med allt det som man lär.
Du får ett hederspris
för just det du studerat
när du får ditt betyg
för allt som du presterat.
Så känn dig extra stolt nu
när skolan släppt dig fri.
Och använd din ”biljett”
till det du helst vill bli.
Att flytta berg
är nog så svårt
trots att man sliter
väldigt hårt.
Men du har lyckats
med nåt stort
och nått ditt mål
med det du gjort.
Nu har du fått
vad du begärt
– det som har varit
mödan värt.
Så unna dig
en stor portion
av stolthet för
din prestation.
Det här kortet gjorde jag till Julia när hon kom till världen i februari. Kortvikningen heter på engelska double slider card. När man drar i bandet kommer det ut två delar, en uppe och nere. Det är lite trixigt att få till själva glidmekanismen men helt klart värt det.
Det är långt ifrån självklart, men den här gången ville jag gå lös med färgen rosa.
Det här grattiskortet gjorde jag till en av mina närmsta vänner, Sarah, när hon fyllde 30 år. Kortvikningen heter på engelska Easel Card. Kortvikningen är lätt att göra men ser mer arbetat ut än det är.
Det här grattiskortet har jag gjort till Valter som fyllde 2 år. Han älskar bilar, men tyvärr hade jag inga bild-dies så det fick bli ett tåg.
Det börjar närma sig jul och idag var vi bortbjudna till goda vänner. Så här i juletider är det trevligt att ta med sig något, men jag var inte så sugen på att köpa en blomma, så jag ställde mig i köket istället. Bakade Ryttarkakor som uppskattades sist familjen var här och så blev det Leilas saffransskorpor som kändes lite juliga.
Kunde ju inte bara ge bort dem i en plastburk, så jag slog in kakorna och skorporna i cellofan och knöt en rosett av rött tygband kring påsen. För att piffa till det lite extra skrev jag ut recepten och klistrade dem på en etikett som jag också band kring påsen. Roligt att göra och blev dessutom väldigt uppskattat.